Sverige är ett land i framkant. Ett land där vi kommit väldigt långt i jämställdhet mellan könen. Ett land där vi brinner för ett demokratiskt ledarskap där alla ska kunna vara med och påverka. Ett ledarskap där unga kvinnor och män ska få sina röster hörda. Ett ledarskap där gammal möglig toppstyrd auktoritet inte passar in. Ett modernt land till skillnad mot sånna där andra som inte kommit lika långt, blivit lika moderna och öppna för nya tankar och idéer. Vi är ju Sverige. Vi vet vad som är bäst. Kolla va bra vi är.
Så vad händer?
När Socialdemokraterna är i kris och på gränsen till sammanbrott då kallar man på...
Ja vad kallar man på?
Man kallar på en gammal politruck från den tunga fackföreningsrörelsen IF Metall. En gammal svetsare som levt politik i hela sitt liv. En snart 55-årig man i kostym, slips och välkammat hår.
En trygg klassisk gammaldags ledare som jag kan tänka mig kan peka med hela handen och med stoisk trygghet kunna se ut över sitt folk och få dom att må bra.
Få dom att känna sig lugna i hans stadiga dasslock till svetsarhänder.
Människor skriker och längtar efter förändring och förnyelse.
Påstår dom.
Men när det vankas kris och folket blir rädda för förändringar då skriker dom efter samma gamla visa som alltid. Vi har inte kommit någonstans egentligen...
Gamla Europa.
Gamla Världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar