Dimma med tomma ögon

"Jag såg en vit vägg och ur väggen kom en dimma med tomma ögon och jag såg döden och kunde efteråt inte, som de andra barnen omkring mig, leka och ha roligt, jag blev iakttagen av döden och tiden, dessa två samarbetande brottslingar."

Av poeten Gu Cheng

Ett överintellektualiserat "Hen"!

Ulrika Milles skriver om det "nya" ordet Hen i DN idag. Om dess rätt att existera.
Hon lägger in ordet i ett djupt intellektuellt resonemang där författaren Doris Lessing och hennes roman "Det femte barnet" blandas in. Det femte barnet Ben som blir ett monster och betraktas som ett "Det" som omgivningen tar avstånd ifrån. Precis som ordet "Hen."
Jag är inte vidare intellektuell och funderar över om man verkligen måste intellektualisera så in i helvete? Kan det inte bara vara så att människor inte gillar att få ord kastade på sig från någon sorts elit som tycker att vi inte är smarta nog? En statsmaktsuppfostran om vad man som medborgare ska tycka och tänka. Nä, jag säger: Fuck it!

Matonani!

Satt å såg på ett sånt där småputtrigt program där allt ska klämmas in till en mysig bred liten fiesta för alla i familjen. Alltid, alltid finns en sån där klämkäck jävel vid ett matbord där dom står och slänger sig med uttryck som om maten vore modeaccessoarer eller IKEA möbler.
Det ska luktas å kännas, smackas å smakas och sedan gifter sig allt med varandra eftersom det där i TV är så himla perfekt och gulligt med färger och drycker och någon reklamig superkrogsentreprenör som står och ler och pratar om importer av fiiiina råååvaror från djupa dalar och sjukt höga berg där den inhemska befolkningen fått vandra i veckor genom djungler, barfota, och paddlat över de sju haven med bar överkropp tills dom når kurriduttön där just de urinvånarna skövlas tillsammans med all skog innan de stackars andra urinvånarna måste ta sig tillbaka igen. Väl tillbaka med brännsår på ryggen och blåsor på fötterna får dom fem öre hektot för den gyllene svampen eller det där bladet från den där blomman som gör alla kära och börjar pussa varandra. Allt packas i superdesignade små fina påsar gjorda av små spädbarn i en hydda i inre Mongoliet och sedan exporterade av Kungen av Sudan via Schweiz och Flensburg i sånna där långa avgasavlade lastbilar.
Vi vet alla att man inte får göra så men alla gör så ändå eftersom alla människor vill ha allt skitbilligt hela tiden och äta fiiiint på fredagskvällen, eller måndagen och torsdagen eftersom alla andra gör det. Framför allt kändisar i TV och de där äckligt käcka mediakockarna som står där vid det rena och färgfulla bordet i det där kaféprogrammet där deras böcker med stora kaffebordsbilder promotas i bild med deras grytor, olivoljor, grytlappar, knivar och självklart när allt ska läggas upp på tallrikarna så blir alla jättenärsynta och måste stå fyra centimeter från tallriken som garneras och lyxpiffas till ett konstverk som nästa vecka ska ställas ut på Fotografiska eftersom det är himla häftigt...
Så avslutas allt med den packade vinentusiasten som med sin biltvättsfrilla väser fram obegripliga glosor om rött och vitt och rosé och kanske ibland någon porter, allt på skånska eller småländska eller blekingska eller nått. Jag vill ta livet av mig, sluta äta, eller åtminstone enbart äta korv med bröd och lite halvstark senap från Scan på ett torg i någon vindpinad 60-tals mosad småstad i norra Västmanland.
Posh-food from hell. Fuck off!

Varje dag när jag går förbi sitter han där. På lunchen, på eftermiddagen och på kvällen.
Han sitter inne på pizzerian med öl på bordet framför sig.
Magen växer för varje vecka, kinderna är mjukt runda och ögonen är tomma och nedmonterade.
Hoppet verkar vara ute, om man ser på hans kroppsspråk.
Mannen är inte ensam, det sitter ofta andra vid samma bord, till stängningsdags.
Det sägs att han blev av med jobbet, att han fick ett rätt hyfsat avgångsvederlag.
Är det månne det han sitter och dricker upp där inne.
Nedräkning mot botten?

Det är en katastrof...

Enligt diverse människor är...
-Det katastrof när IFK Blåvitt förlorar en fotbollsmatch mot Gefle med 5-0.
-Det katastrof när inbördeskriget i Syrien bara blir allt mer barbariskt för varje dag.
-Det katastrof när en 24-åring går in i en biografsalong och skjuter ihjäl en massa oskyldiga människor i Denver, USA.
-Det katastrof för Sveriges bönder att det regnar så mycket att skörden förstörs.
-Det katastrof om Sverige inte går vidare i den där internationella melodifestivalen.
-Det katastrof för semesterfirarna att vädret i sommar varit en katastrof.

Perspektiv...
?

En ny meningslös start?

Den här bloggen började den 20 januari i år och avslutades den 5 februari.
Nu är det sommar och människor borde vara på bättre humör. Vad det nu har med saken att göra.
Ingenting.
Men regnet sveper över landet och gullisar lägger ut jordgubbstårtor på facebook.
Det perfekta livet i en perfekt värld av lyckliga facebookare...
Men jag gillar små gulliga valpar.
Ni kommer inte gilla mig. Kanske kan ni hata.
Men tro ingenting för jag har en härlig kompis som kan komma att ordförgöra er.
Å min pappa är sjökapten...
När jag nu lägger ut igen gör jag det i förvissningen om att det ska hålla lite längre.
Ängeln på vänstra axeln vill lägga ner. Djävulen på högra går ner i "Princespagat" å kör.
Som poeten Bob Hansson en gång sa:
Lägg er ner i gräset och rikta anus mot solen å bara kööör...
Eller nått sånt.

Så skoj...

Sverige vann bandy-VM idag.
Så skoj...

...eller inte.

Kanske går jag och köper knark istället.
Moffar i mig två jävla nålar i venerna tills jag hamnar i koma.
Det är nog lite roligare...

Det moderna landet Sverige

Sverige är ett land i framkant. Ett land där vi kommit väldigt långt i jämställdhet mellan könen. Ett land där vi brinner för ett demokratiskt ledarskap där alla ska kunna vara med och påverka. Ett ledarskap där unga kvinnor och män ska få sina röster hörda. Ett ledarskap där gammal möglig toppstyrd auktoritet inte passar in. Ett modernt land till skillnad mot sånna där andra som inte kommit lika långt, blivit lika moderna och öppna för nya tankar och idéer. Vi är ju Sverige. Vi vet vad som är bäst. Kolla va bra vi är.

Så vad händer?

När Socialdemokraterna är i kris och på gränsen till sammanbrott då kallar man på...
Ja vad kallar man på?

Man kallar på en gammal politruck från den tunga fackföreningsrörelsen IF Metall. En gammal svetsare som levt politik i hela sitt liv. En snart 55-årig man i kostym, slips och välkammat hår.
En trygg klassisk gammaldags ledare som jag kan tänka mig kan peka med hela handen och med stoisk trygghet kunna se ut över sitt folk och få dom att må bra.
Få dom att känna sig lugna i hans stadiga dasslock till svetsarhänder.

Människor skriker och längtar efter förändring och förnyelse.
Påstår dom.
Men när det vankas kris och folket blir rädda för förändringar då skriker dom efter samma gamla visa som alltid. Vi har inte kommit någonstans egentligen...

Gamla Europa.
Gamla Världen.

Jag har pissat på mig...

Nån som kommer ihåg filmen "Dansar med vargar?"
Sekvensen när John Dunbar(Kevin Costner) besöker befälhavaren i det sista forten, den sista posteringen innan vildmarken. En befälhavare som är på väg att bryta ihop och beter sig allmänt lustigt.
Han sa, ungefär: Medan urinen rann genom byxorna och ner på golvet i en liten pöl.
"Jag har pissat på mig och det finns absolut ingenting jag kan göra åt det."
Därefter tar han upp pistolen och skjuter huvudet av sig...

Allt är skit, alla är idioter...

Har jag inte alltid sagt det? Allt är skit, alla är idioter, allra mest Moderaterna, eller också är det Håkan Juholts fel...

Aftonbladets kultursidas, eller Martin Aagårds 100-lista över landets mest maktlösa människor.

Sveriges Mest Maktlösa.

Well, fuck it!

Såg kläddesignen Johan Lindeberg på TV häromkvällen. Han hade jävligt långt skägg. Nästan lite Gustav Vasa. Breda brillor som han petade rätt med sitt ena finger hela tiden. Han är cool tror jag att många tycker, även han själv...det tyckte nog även det där paret i kön på Konsum som med raka ryggar stod med en retro-barnvagn från 50-talet kanske, annars såg dom mest ut som vänsterintellektuella ska göra, rena parodier fast dom förstås tycker att dom är sååå speciella. Självklart dyker en två meter lång kompis upp där i kön, i parkas och Lindebergskägg å förstås är han musiker som precis brutit upp med sitt band för att han var bra och dom andra dåliga, han ville vara fri och förverkliga sig själv. En Fleet Foxes kille säkert som på den svenska prärien villa sjunga stämsång i en gammal sliten Dodge. Fuck it!