Matonani!

Satt å såg på ett sånt där småputtrigt program där allt ska klämmas in till en mysig bred liten fiesta för alla i familjen. Alltid, alltid finns en sån där klämkäck jävel vid ett matbord där dom står och slänger sig med uttryck som om maten vore modeaccessoarer eller IKEA möbler.
Det ska luktas å kännas, smackas å smakas och sedan gifter sig allt med varandra eftersom det där i TV är så himla perfekt och gulligt med färger och drycker och någon reklamig superkrogsentreprenör som står och ler och pratar om importer av fiiiina råååvaror från djupa dalar och sjukt höga berg där den inhemska befolkningen fått vandra i veckor genom djungler, barfota, och paddlat över de sju haven med bar överkropp tills dom når kurriduttön där just de urinvånarna skövlas tillsammans med all skog innan de stackars andra urinvånarna måste ta sig tillbaka igen. Väl tillbaka med brännsår på ryggen och blåsor på fötterna får dom fem öre hektot för den gyllene svampen eller det där bladet från den där blomman som gör alla kära och börjar pussa varandra. Allt packas i superdesignade små fina påsar gjorda av små spädbarn i en hydda i inre Mongoliet och sedan exporterade av Kungen av Sudan via Schweiz och Flensburg i sånna där långa avgasavlade lastbilar.
Vi vet alla att man inte får göra så men alla gör så ändå eftersom alla människor vill ha allt skitbilligt hela tiden och äta fiiiint på fredagskvällen, eller måndagen och torsdagen eftersom alla andra gör det. Framför allt kändisar i TV och de där äckligt käcka mediakockarna som står där vid det rena och färgfulla bordet i det där kaféprogrammet där deras böcker med stora kaffebordsbilder promotas i bild med deras grytor, olivoljor, grytlappar, knivar och självklart när allt ska läggas upp på tallrikarna så blir alla jättenärsynta och måste stå fyra centimeter från tallriken som garneras och lyxpiffas till ett konstverk som nästa vecka ska ställas ut på Fotografiska eftersom det är himla häftigt...
Så avslutas allt med den packade vinentusiasten som med sin biltvättsfrilla väser fram obegripliga glosor om rött och vitt och rosé och kanske ibland någon porter, allt på skånska eller småländska eller blekingska eller nått. Jag vill ta livet av mig, sluta äta, eller åtminstone enbart äta korv med bröd och lite halvstark senap från Scan på ett torg i någon vindpinad 60-tals mosad småstad i norra Västmanland.
Posh-food from hell. Fuck off!